Matarrese, Colpi, Goroni och Moschella (2011) menar att den mörka materian inte kan bestå av bayonisk materia av ett par anledningar, där den första är att den mörka materian inte växelverkar med fotoner. Författarna förklarar att om den mörka materien varit bayonisk skulle en minskning av ljusstyrkan från kvasarer observeras samt även att absorptionslinjer skulle registreras, vilket inte görs för kvasarer trots att de befinner sig på enormt stora avstånd från jorden. Författarna nämner även att den mörka materian inte heller växelverkar med baryonisk materia, vilket den mörka materian givetvis skulle gjort om den varit just baryonisk, samt att den mörka materian inte heller växelverkar med annan mörk materia. Författarna förtäljer att dessa två konstaterandena har skett utifrån observation av Bullet klustret, som uppkommit genom en sammanslagning av två galaxkluster. Dessa två galaxklustrers mörka materiahalor har vid sammanslagningen passerat rakt igenom varandra opåverkade helt utan någon växelverkan, medan baryonisk gas däremot har påverkats av sammanslagningen. Författarna påpekar som en tredje anledning att eftersom de flesta leptoner och baryoner i standardmodellen har laddning, kan den mörka materian inte bestå av partiklar från standardmodellen eftersom den mörka materian inte växelverkar med laddade partiklar. Den enda partikeln i standardmodellen som skulle kunna vara en kandidat till mörk materia är neutrinon. Dock har neutrinon en lägre massa än Gunn-Tramaingränsen, vilken förutsäger en minsta massa för mörka materiepartiklar, varvid neutrinon av den anledningen inte kan utgöra mörk materia enligt författarna.
Carrol och Ostlie (2007) tar dock upp att neutriner kan vara kandidater till den mörka materien men att de inte verkar vara tillräckligt massiva för detta. Capistrano de Souza (2019) påpekar att kända kandidater till den mörka materian är de tre neutrinotyper som ingår i standardmodellen, en för varje lepton med laddning, det vill säga elektron-neutrinon, myon-neutrinon samt tau-neutrinon som dock själva saknar laddning. Författaren informerar om att 1983 konstaterades dock att den mörka materien inte enbart kan bestå av neutriner, eftersom universums storskaliga struktur skulle ha ett helt annorlunda utseende än dagens observerade universum om så vore fallet. Eftersom neutriner är relativistiska partiklar skulle universums storskaliga struktur vara jämn och slät, om den mörka materien utgjordes av enbart neutriner menar Capistrano de Souza (2019).
De tre neutrinotyperna inräknas till de kandidater som benämns WIMP, weakly interacting massive particles. Carrol och Ostlie (2007) tar upp att förutom neutriner består WIMP hypotensen av flertalet svårobserverade hypotetiska partiklar, detta eftersom WIMP varken avger eller reflekterar elektromagnetiskt ljus, samt inte heller växelverkar med omgivningen utan partiklarna har bara en gravitationell effekt på grund av att de har massa, förklarar författarna. Carrol och Ostlie (2007) lyfter även fram en annan kandidat till mörk materia i form av neutralinos, ännu oupptäckta supersymmetri-partiklar som även ingår i vissa grand unified theories, GUT en så kallad storförenande teori. Författarna påtalar att icke-baryonisk massa kan hypotetisk stå för majoriteten av den mörka materiehalons massa. Matarrese, Colpi, Goroni & Moschella (2011) anser att WIMPs är de mest intressanta kandidaterna till vad den mörka materian består av, där neutralinon inom supersymmetriteorin är en av de främsta kandidaterna. Dock nämner författarna att det finns flertalet andra möjliga kandidater till vad den mörka materien består av.
Fortsättning: Problem med kandidater och kartläggning av mörka materien